Kladdkaka

Inskolningen går kanon och igår åt Izabelle på dagis för första gången,det serverades torsk med potatis och sås.Tydligen hade det varit gott för hon hade ätit en hel del.Dessutom hade hon fått ett halvt knäckebröd som hon också tuggade i sig.Duktig flicka!

Idag lämnade jag henne 9,00 och om allt går som det ska så ska hon inte hämtas förrän 13,30..Men om det skulle vara så att Izabelle inte somnar så ska jag hämta henne tidigare.Kan ju vara lite problem ibland att somna henne så vi får väl se!

Annars idag då...
Min gamla kära vän Louise skulle höra av sig i eftermiddag så vi eventuellt kan träffas en runda idag.Vi sågs en snabbis i måndags,jag och busen tog cykeln ner till stan för att hälsa på Louise på jobbet.Givetvis hade hon mycket att göra just den tiden vi var där,men så är det ju när man jobbar.Busen blev otålig så vi gick igen.Det blev till att cykla hem eller ja det blev att jag gick med cykeln vissa delar av vägen hem.Det är så oerhört branta backar och på vägen hem är det bara uppför..Jag kan säga att det märks i uppförsbackarna att det sitter lite drygt 10 kg extra på cykeln he he.Och hon blir bara tyngre och tyngre men jag vänjer mig nog efter hand.Får ge det lite tid,har ju precis börjat cykla med henne.

Igår jobbade jag till 23,00 och var trött som tusan när jag v'l var hemma 23,30.Jag gick raka vägen in och gjorde Fredrik och busen sällskap i sängen.MEN,kunde inte somna,sista gången jag tittade på klockan var den 02,30?!
Sen vaknade busen 03,05 och var klarvaken..så vi låg vakna till 03,45 sen somnade hon äntligen igen.Men vaknade igen vid 05,30 då var vi fortfarande helt av med nappen,men nu ville jag bara hitta den så man skulle få sova lite.Fredrik vaknade till,reste sig lite från sängen och så visade sig att han legat på nappen..jaja..In med nappen,somna om.Och så ringde klockan 7,15,a va fan låt mig sova för tusan,precis så kände jag då.Fredrik gick upp och busen efter honom de gick in och badade.Sen kallar han på mig för det var dags att ta upp busen ur badet.Och nu sitter jag här,trött som en,ja jag vet inte vad,det spelar ju ingen roll..
Ska slänga mig på soffan en runda,glo litta på dumburken.

Förresten,igår var Linda och Ronja här,dem umgicks lite med ferdrik och busen medans jag jobbade.De hade varit ute och gått en långrunda,flitigt kan man tycka,men på vägen hem hade de köpt med sig en kladdkaka och grädde som de sedan smaskade på när de kom hem.Snälla som alltid hade de sparat en bit till mig som jag se till att sätta i mig under dagen här,ja den behöver nog inte vänta alldeles för länge på att bli uppäten,det kan jag lova!
Smaskens!

Förskolan

Denna helgen har jag jobbat,men det har gått bra,helgen har gått fort.Mathilda kom i fredags så vi har haft henne denna helgen (kryss i taket).
Annars har det inte hänt mycket.jo förresten,i fredags kom Moa och brorsan på besök,trevligt,trevligt!Fast det framgår ju ganska tydligt i förra inlägget.En bild säger mer än tusen ord...?!

Imorgon är det dags för dagis igen.Tanken var att Izabelle skulle lämnas ensam (alltså att jag går hem) på dagis först på onsdag,men eftersom det hade gått så bra förra veckan för henne så sa dem att vi skulle prova det redan imorgon,ska bli spännande!Så hon ska vara där mellan 9,00 och 11,00..
Klicka på länken för att läsa mer om Solrosens förskola. Izabelle går på avdelningen som kallas Stjärnan.


Lekfarbror i farten..

image418

Alla hjärtansdag..

...vill jag önska er alla!Hoppas ni har en bra och mysig dag!
Pappa:Titta bort,nu..

image415
Min kära dotter,du är det bästa som hänt mig,puss!

image416
"Life Is Like A Box Of Chocolate,You Never Know What´s In It."


Lucky me,lucky you



Vilken härlig förmiddag!Hela familjen gick upp tilsammans imorse,en efter en klev in i duschen.Sen gav älsklingen Izabelle frukost medans jag gjorde mig iordning.Sen var det på med alla ytterkläder.Gosen fick sin cykelhjälm på sig.Sen bar det iväg på cykel för mig och gosen.Vi skulle ju till dagis...
När vi väl kom dit möttes vi i hallen av alla barn och fröknar,barnen var på väg ut och vi på väg in..Vi klädde av oss i hallen och möttes av en anslagstavlan där det stod stort: "Välkommen till Stjärnan Izabelle"
Jättehärlig personal,tjejen som kommer att ha hand om Izabelles inskolning heter Maria och är inte många år äldre än mig (tror jag inte i alla fall).Från det att jag fått av Izabelles ytterkläder fram till det att det var dags för oss att cykla hem,såg jag inte mycket av henne.Och detta var trots att de andra barnen var ute under tiden vi var där.Hon undersökte,studerade,pysslade och var på upptäcktsfärd.Sen var hon även i Marias famn en stund,det gick hur bra som helst!
Det har verkligen varit en kanonförmiddag!Det kändes riktigt bra!Stor härlig gård att leka på,många pysselrum/lekrum,många böcker att riva ner från hyllorna och trevlig personal.Detta blir bra!!Äntligen!
När vi kom hem ringde jag älsklingen för att berätta hur det hade gått.När vi hade pratat färdigt somnade Izabelle direkt,lite trött..Ha ha.
Ska passa på att fylla i lite papper som jag fick med mig hem.Bye for now!

D-day

Yeah,yeah!
Imorgon är det dax,Izabelle ska skolas in på dagis.Äntligen.
Jag ringde dagiset idag och frågade vad som händer och svaret var att de väntade svar från deras chef huruvida vi hade accepterat erbjudandet eller inte...Konstigt för vi har ju skickat in papperna för längesedan.
Hur som helst så ska vi gå dit där imorgon klockan 10,00,kuligt!Sen väntar 2 veckors inskolning...Stora tösen!

Jobb idag,semester imorgon och på onsdag.Life is great,bara 2 veckor kvar av det eviga planerandet med barnvakt.Tjohoo!!

Dagen idag då

image414
Det har varit en riktigt dålig natt.Vi har inte fått sova mycket,gosen är genomförkyld och fick knappt någon luft.Trots en rinnande näsa och sömnlös natt har gosen humöret uppe och är full av j-velskap,syns det?

Ute i det fria

Det har varit mycket jobb,den sista tiden.Men igår var jag ledig precis som idag och imorgon,riktigt härligt!
Igår var det väldigt grått och trist väder och dimman låg tät,men jag och gosen trotsade det tråkiga vädret och gick ut en runda.Istället för att åka i vagnen fick Izabelle gå fritt.Hon fullkomligt älskar det och kan gå relativt långa promenader.Men hon ska absolut inte gå på den torra asfalten utan i det dyngsura och leriga gräset.

image412

Helst ska man trilla ett par gånger också,en annan hit är att försöka springa ifrån mamma också.

image413

När katten är borta...

image411
...dansar mössen på borden...

5 år senare...

...japp,idag är det 5 år sedan.Trots det så kan det vissa dagar kännas som om det var förra veckan.Ni som känner mig vet vad jag pratar om.Den 1 februari 2003 var en riktigt hemsk dag.Jag ser allt framför mig.Hur jag sittandes sover på en madrass i sjukhussalen,Plötsligt vaknar jag med ett ryck och en oförklarbar känsla drar över mig.Jag tittar upp,ser min bror och min pappa stå vid sjukhussängen.Min bror kallar på mig,han vill att jag kommer närmre sängen trots att jag bara är en meter ifrån den.Han säger: "Det är dags nu syrran".
Jag tar min mammas hand och lutar mig ner och viskar i hennes öra att jag älskar henne.Kort därefter blir hennes hand oerhört tung,hon tar sitt sista andetag och somnar stilla in.Jag minns att jag skriker rakt ut : "NEJ,mamma lämna mig inte.
Pappa tar mig till sig och kramar mig riktigt hårt.Jag skakar,skriker och gråter.
Kommer aldrig att glömma,aldrig!Allt kändes så overkligt.

Jag saknar dig mamma!Inte för att jag inte har det bra,det har jag,men jag saknar dig!

Den dagen förändrade hela mitt liv.Allt vändes upp och ner.
Tiden som följde var en prövning utan dess like,inte minst för min pappa.Men han var så stark i allt,han fixade och donade med begravning och allt annat.Så fint,så bra gjort!Ingen kan någonsin mäta sig med pappas mod och styrka.Jag har nog egentligen aldrig tackat pappa för allt han gjort.Jag kan inte,för det finns inte ord som kan beskriva hur tacksam jag är.

Livet har gått vidare!
Pappa har det bra,jag har det bra.Mycket har hänt för oss båda sen den dagen.Vi har gråtit,pratat,skrattat och vi har klarat oss förbaskat bra.Jag är otroligt stolt över oss!
Vi har våra minnen och dem kommer vi alltid att ha inom oss.Och dem minnena hjälper mig igenom svåra dagar.Min omgivning gör att jag inte tänker på det jobbiga så ofta längre.
Det hjälper inte att vara arg på livet och tycka att det är orättvist.Få istället upp ögonen och lev för det du har.Som jag alltid brukar säga: Det finns en mening med allt,man måste bara finna den.När du har gjort det ser du allting lite klarare..

*Carpe Diem*       * Amor Vincit Omnia*

RSS 2.0