In BetWeeN...

Det kommer vissa dagar då jag tänker mycket på min älskade mamma,idag är en sådan dag.Det är inte alltid sorgliga saker jag tänker,som idag har jag bara glada tankar och minnen.Saker som mamma sagt eller gjort som fått mig att le och må bra!
Jag vet att det inte är alldeles för många som kan skryta om en bra uppväxt,men jag kan och jag tänker inte sluta berätta hur bra jag haft det!Det är inte många som förstår det band som jag har till mina föräldrar.Det går djupare än vad vissa någonsin kan sätta sig in i.Jag önskar att alla kunde ha det så med sina föräldrar!
Visst jag har förlorat min mamma,men än idag känner jag vårt band,jag känner att mamma är vid min sida och vakar över mig och min familj.
Visst har jag bråkat och jävlats med mina föräldrar men vem har inte gjort det?Vi har haft våra tvister men dem har inte (vad jag anser) varit så allvarliga och de har heller inte varat så länge..
Nä,jag har att tacka mina föräldrar för den jag är.En del värderingar och principer hittar man och snappar upp under livets gång,men de flesta är ändå "planterade" i vår barndom.Jag ser på livet utifrån vad jag har fått gå igenom,både positiva och negativa händelser och upplevelser.
Jag gör misstag precis som alla andra människor,jag är långt ifrån felfri,men jag kan ta mig tusan inte skylla på min uppväxt.Nä jag står för den jag är och det jag gör.

Jag saknar min mamma något så kopiöst,jag hade gärna sett att hon varit här så hon fått träffa min egen lilla familj.Men som jag skrivit så många gånger förrut så har allt som händer en mening som inte alltid är så lätt att se när man är mitt inne i det.
Ta ett steg tillbaka,se hur du kan vända det negativa till det positiva istället.
Jag är så tacksam för allt jag lärt mig om min omgivning men framför allt om mig själv och om livet..Mitt liv är rikt och fyllt av glädje,men givetvis finns även sorg och motgångar.Jag har gjort många förändringar i mitt liv som bara blivit till det  bättre!Jag tillåter mig själv att känna saknad efter min mamma,jag gråter om jag behöver vilket nog är det viktigaste i mitt sorgearbete som enligt vissa borde vara över,men jag tror aldrig att det kommer gå över helt.Idag kan jag prata om min mamma utan att gråta,jag kan minnas de roliga sakerna etc.Men sorg och saknad kommer jag alltid att känna!!