...

Har precis legat på en spikmatta i 10min,det gör verkligen ont..Men inte en tiondel av det onda jag känner i min själ.Jag mår inte bra,känner mig sviken.Orken är borta,jag vet inte hur jag ska ta mig vidare efter detta.Men jag vet långt där inne någonstans kommer jag att hitta styrka och jag kommer känna mig starkare.Men det kommer ta tid,låång tid.
Jag ska hålla huvudet högt,ta hand om mig själv och min dotter,för tillfället är jag nere,långt nere,men jag reser mig igen,precis som jag alltid har gjort.Ge mig tid så ska ni få se.

Min kropp känns som hundra ton,mina tårar är snart slut.Solen skiner men jag ser bara mörker.Efter mörker kommer ljus,hoppas det blir snart.Är trött,semestern är åt helvete.Livet är tufft.

När jag förlorade min mamma tog jag mig upp från den mörka avgrunden,detta är ingenting i jämförelse,så därför vet jag att jag snart är på fötter igen..Men just nu är det roligt,inte alls.Men jag kämpar,tro inget annat.
Vindarna vänder,gräset är inte grönare på andra sidan,bara så du vet..

Kommentarer
Postat av: Johanna

Nej snacka om att det inte är!! (gräset) HÖR AV DIG om du vill träffas i Hbg nåt om du är här.. Tänker på dej!!! Detta var ju precis vad vi inte ville när vi pratade sist på jobb.... Skickar styrkekramar!!!!!!!!

2009-07-02 @ 22:50:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0